Är du trött på glitter, tomtar och alla typer av tinder? Har du inte alls varit särskilt snäll? Och har du kanske alltid anat att det är något misstänkt med den där glöggdoftande rödklädda tjockisen med det onaturligt välvårdade skägget?
Jag älskar julen. Jag älskar alla ljusen, all mat och allt godis och alla filmer och tv-serier. Man är ledig, får vara lat och spela spel, sova i soffan och läsa böcker.
Men ibland … Ibland kryper allt det där gulliga och trevliga under skinnet på mig på ett obehagligt sätt. Jag blir liksom åksjuk av leende släktingar, all choklad och julmusik.
Då behöver jag ta en paus från trassliga snören, oönskade stickiga koftor och bjällerklang. Då vill jag läsa eller lyssna på något riktigt skrämmande och otäckt. Något som får mig att rysa och skratta – och känna mig lite mer normal igen.
Känner du som jag? Då kanske du vill lyssna på min lilla julspökhistoria Finns det några snälla barn här …
Det var december och spänning och förväntan låg i luften. Överallt blinkade och glittrade färgglada lampor och dekorationer. Där var änglar, glitter, tomtar, ljusslingor och granris. Julsångerna spelades om och om igen. Adventsljusen tindrade och alla barnen längtade efter julen – ja, alla barnen utom Tim.
Alla barn väntade otåligt på att tomten skulle komma med klappar och presenter. Men inte Tim. Tim hade en hemlighet. Han visste något de andra barnen inte visste. Han visste att jultomten antagligen inte skulle komma i år. Det skulle inte bli några julklappar, inga rim, inget hohoho!, inga renar och ingen röd luva.
Det enda som var hemskare än att tomten inte skulle komma var att han faktiskt skulle dyka upp. Tim visste nämligen att jultomten var död – och det var Tims fel. För första gången i sitt liv var Tim livrädd för tomten …
