Många av mina jämnåriga vänner tycker nog att jag är lite barnslig, eller rent av konstig som tillbringar så mycket tid med att tänka på rädsla, skräck och otäcka saker. Och det kanske är lite sjukt att vara så fascinerad av vad som skrämmer oss – men erkänn, det är väldigt spännande och ofta ganska kul. Att läsa spökhistorier är lite som att åka bergochdalbana inne i huvudet. Hjärtat bultar och hela kroppen är på helspänn. Minsta ljud får en att hoppa till. Man känner att man lever. Och jag tror det är nyttigt att låta sig skrämmas av berättelser. Då kan man lära sig känna igen sin rädsla – och se till att det inte är den som styr när man tänker, tycker och tar beslut i det vanliga livet. Politiker, företag och media använder hela tiden vår rädsla för att få oss att tänka och göra som de vill – och det kan lätt förvandla oss till grottmänniskor och idioter. Jag vill istället tänka på skräck och rädsla som underhållning. Det känns bättre att vara rädd för något som är påhittat än sjukdomar, krig och människor omkring mig. Och spöken finns ju inte på riktigt. Eller?
Lena
Lena Ollmark 